everything turned out wrong, and now I've to cray on.

Ibland är det verkligen svårt.

Svårt att se vad man har, innan man är utan det.
Ibland krävs till och med att personen går vidare innan man förstår.
Ibland kan man verkligen tro att det inte är rätt.

Men när personen försvinner så skriker hela kroppen.
Är det verkligen värt det? Att låta det gå så långt innan man vågar chansa ?
Man måste våga, för att kunna vinna.

Om kroppen skriker, om man saknar, om man vill umgås.
Är det då kärlek? Eller bara stark vänskap ?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0